jag tänker på detta ofta. facts and fears.

facts: jag är ful. så är det bara. jag borde väl acceptera det nån gång men det är svårt. vill så gärna veta hur det känns att vara konventionellt vacker. någon som folk ser och tänker "hon är vacker!". jag är inte heller speciellt likeable. jag har lite svårt med det där sociala vilket gör att jag oftast är för tyst eller för babblig. har svårt att hitta relevanta saker att prata om. har svårt att prata med människor jag inte känner eftersom jag är rädd att de inte ska gilla mig och eftersom jag hela tiden tänker på om de tänker på/dömer mitt utséende. jag är inte smart. inte tillräckligt i alla fall, eller på de (för mig) rätta områdena.

fears: tänk om jag aldrig kommer få veta hur det känns att vara älskad? eller ens omtyckt? tror aldrig jag har kännt mig omtyckt. och jag har definitivt aldrig varit älskad. jag har aldrig älskat någon (förutom mina pälsklingar). min familj är inte direkt kärleksfull och jag har aldrig haft en pojkvän. vilket i min ålder ses som konstigt och onormalt av de flesta i samhället. men detta måste ju bero på nåt. det måste bero på att jag är ful och har en unlikeable personlighet. det gör fysiskt ont i bröstet när jag tänker på det faktum att jag kanske, troligtvis, aldrig kommer få känna kärlek. det gör så. jävla. ont. 

när jag var yngre hade jag drömmar, mål och förhoppningar. jag ville bli konstnär, jag ville bli musiker, jag ville bli veterinär; jag ville bli successfull. jag insåg att de drömmarna, målen och förhoppningarna var lite för stora att sträva efter och de ersattes med andra drömma, mål och förhoppningarr;  om att vara älskad, vara lycklig,  om att gifta mig och skaffa barn. nu har jag inga sådana drömmar, mål eller förhoppningar längre. nu hoppas jag bara att morgondagen ska vara bättre än idag. men det är den aldrig. 

better stop now, take a look around

see what you've done

you'd rather live a lie than realize;

you are alone

so you pretend everything's alright 

it's almost easy

your faith in yourself is wearing thin

you're losing ground

the way they look at you

the way they stare at you;

eyes on fire

escape from reality, it's easier to run

with your face in disguise

a fence set up high;

they'll never know

alla dessa texter har/hade också musik. jag har fortfarande kvar musiken jag skrev till vissa. Men den är hemlig!

det här är refrängen till en låt som jag faktiskt gillade. den hette "drowning"

another scar on my body

that no one but i can see

i'm sinking down beneath the surface

but somehow i can breathe

sen skrev jag en gång en låt om att vara typ mördare. från mördarens/stalkerns perspektiv. weird. jag var en fucked upp tonåring. Den här texten är craycray.

1234 i'm standing eight outside your doow

5678 not much longer will i wait

9 10 11 12 it's your insides i wanna delve

13 14 15 16 be prepared, it won't be serene

17 18 19 20 i'm prepared i've done this plenty

21 22 23 24 when i'm done you won't be you anymore

25 26 27 28 runnings a fate you cannot hide from your fate

29 30 31 32 you'll be screaming when i'm stabbing through

33 34 35 36 no one else it's you i wanna transfix

37 38 39 40 blame yourself, you should have chosen me

41 42 43 44 when i'm done you'll be besten and sore

45 46 47 48 don't run and hide, you know it's too late

49 50 51 52 i wrote this verse it's only for you

53 54 55 56 i'll slit your throat with your own crucifix

57 58 59 60 all of this behind your back while you thought you knew me

61 62 63 64 i won't be happy til you're lying bloody on the floor

65 66 67 68 for dinner i'll serve your heart on a plate 

69 70 71 72 you can beg for help but you knownit won't do

73 74 75 76 however, this is fair game, i play with no tricks

77 78 79 80 this isn't over until you're dead baby

81 82 83 84 you are such a pretty little whore

85 86 87 88 when you run from me i think it's great

89 90 91 92 this is a rat and cat game and the rat is you

93 94 95 96 i've been wanting you since you came out of the matrix

97 98 99 GO i'm sliceing your body from head to toe!

hittade ett skrivblock från måånga år sedan (10+) med bland annat låttexter som jag skrivit. de är inte spceillt bra (alls haha!) men kul att läsa ändå. den nedan titulerade jag smart nog "emo song"

why can't you love me and why can't you just see

how hard i actually try?

cause some days i wonder why i'm still here

when nobody loves me and nobody cares

if you had believed in me once

that would have given me a chance

but i'm never good enough for you

i'm down again, back to beginning

but this time i can't get up

this was my last chance to show you that i can

do all the things that you want

but i didn't make it and nobody saved me

and in the end i did as you said

i gave up on myself

Behöver skriva av mig. Mår inte bra nu. Varje dag längtar jag till att det ska bli kväll så jag kan sova.

Det var ett tag sedan. Ibland mår jag bra. Ibland mår jag skit. Ibland mår jag mittemellan.Jag har tagit körkort, en enorm lättnad. Trodde aldrig jag skulle klara av det. Inte för att jag är en dålig förare, men pga ångesten och mitt låga näst intill icke existerande självförtroende. Men det gick, och jag har även köpt en bil. En fil bil. En 06:a.Jag försöker gå ner i vikt. Vill gå ner cirka 25 kilo. Är så jäkla trött på att vara fet och äcklig och att skämmas över min kropp. Kommer inte ihåg hur det känns att vara smal. Har inte varit smal sen innan puberteten slog till. Alla som är naturligt smala borde vara jävligt tacksamma, lika tacksamma som jag är avundsjuk, och det är jävligt mycket.Idag mår jag inte så bra. Det kanske märks. Känner mig fet. Har slagit mig själv så jag blöder i munnen. Men jag kunde kontrollera mig själv så mycket att jag bara slog mig en gång. Och det är ju alltid något.

Ångesten, ilskan, hatet och stressen är inte lika stor nu. Den finns där, kommer säkert alltid att finnas där mer än vad som är normalt, men den är mindre. Dämpad. Halverad. Jag mår bättre nu. Medicinen jag käkat har gjort att jag gått upp i vikt, så jag har slutat äta den. Vill inte bli fetare. Får bara mer ångest då. Mår illa när jag ser mig själv nu. Fet. Äcklig. Vill inte se mig själv. Och så länge jag inte gör det, och så länge jag inte tänker på det, så mår jag bra.Var hos tandläkaren idag. Han var snäll och söt. Han kände och såg att min käke var ovanligt spänd. Han såg att insidan av mina kinder och läppar var helt söndertuggade, även sidorna på min tunga. Han frågade om jag bar stressad mycket eller hade ångest. Ja. Han tyckte att jag borde kontakta en läkare, eftersom jag bevisligen led av stor ångest och oro. Sant. Men nej. Jag har fått nog av doktorer. Blech. Hoppas jag har samma tandläkare nästa gång. Det är sällan man får någon bra, så känner att jag hade tur denna gång. Nu ska jag sova.

Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö. Vill dö.