Ångesten, ilskan, hatet och stressen är inte lika stor nu. Den finns där, kommer säkert alltid att finnas där mer än vad som är normalt, men den är mindre. Dämpad. Halverad. Jag mår bättre nu. Medicinen jag käkat har gjort att jag gått upp i vikt, så jag har slutat äta den. Vill inte bli fetare. Får bara mer ångest då. Mår illa när jag ser mig själv nu. Fet. Äcklig. Vill inte se mig själv. Och så länge jag inte gör det, och så länge jag inte tänker på det, så mår jag bra.Var hos tandläkaren idag. Han var snäll och söt. Han kände och såg att min käke var ovanligt spänd. Han såg att insidan av mina kinder och läppar var helt söndertuggade, även sidorna på min tunga. Han frågade om jag bar stressad mycket eller hade ångest. Ja. Han tyckte att jag borde kontakta en läkare, eftersom jag bevisligen led av stor ångest och oro. Sant. Men nej. Jag har fått nog av doktorer. Blech. Hoppas jag har samma tandläkare nästa gång. Det är sällan man får någon bra, så känner att jag hade tur denna gång. Nu ska jag sova.